Det är inte ens konst

Posted by on 16 februari, 2013

En sak som upprör mig är när det finns folk som förstör utan anledning. Jag hatar saker som sker utan att det ger någonting. På samma sätt som jag avskyr när det går för lång tid utan att jag utvecklas och lär mig nya saker. Jag brukar oftast se till att det händer för att komma framåt och bli en bättre människa.

Kvällen, på alla hjärtans dag, när Wille och jag gick från Globen till gullmarsplan blev jag så fruktansvärt irriterad på en kille vi gick ett par meter bakom. Han lunkade fram där i sin svarta stora jacka bärandes på en ros som nästan släpade i marken. Inget ont anat. Men plötsligt tog han fram en sprayburk och började klottra på väggen i tunneln.  Det tog ett par sekunder innan jag inte kunde hålla mig längre. Jag ville att den här människan skulle få skämmas så jag sa  ”..Och du tyckte det där var nödvändigt?” Han vände sig om och svarade ”Ja! det går så jävla många hammarbyare och djurgårdare här varje dag..” ”Jaha och då tyckte du att det här var ett bra sätt att göra de irriterade?” ”Ja” Man såg att killen verkade osäker och det var precis så jag ville att han skulle känna sig. Även fast han svarade kaxigt så vågade han inte se mig i ögonen.

Jag kan tycka klotter kan få ett trist ställe att se roligare ut, men när det bara är ett gäng fula bokstäver för att provocera andra, det är då jag blir sur. Det gör ingen som helst nytta.

Jag vill bara säga att jag är glad att rosen du släpade efter dig inte var till mig. BURN IN HELL!

Detta gör mig också trött på folk…