Forever young-gubben hemsöker mig

Posted by on 3 oktober, 2015

I torsdags när vi flyttade showen inomhus hamnade all rekvisita i min och Majas lägenhet. Mike tyckte det var jättekul att man kunde bygga upp en gubbe av hans farbrorkostym och ett mikrofonstativ, och efter det hoppade han runt med den här ”dockan” och vi hade roligt åt det ett tag. Sedan har den stått här hemma och jag blir lika rädd varje gång jag ser den. Det läskigaste är inte den står där och ser ut som en läskig vålnad, utan det läskiga är hur jag beter mig i hans sällskap. KOLLA nu gjorde jag det. ”hans sällskap”. Jag behandlar denna skapelse som om den lever. Jag säger åt den att flytta på sig och jag kallar den för gubbjävel när den står i vägen för dörren. En gång när den skrämde mig sprang jag mot den med knytnävarna i högsta hugg och blev på riktigt irriterad på att den skräms hela tiden. På något sätt får den här skapelsen mig att behandla den som om det vore någon där. Det är svårt att förklara, men nu vet jag i alla fall vad som fungerar om jag någon gång känner mig ensam. Då är det bara att bygga upp en gubbe (i en lite snyggare outfit, för att vi ska ha lite liknande smak och därmed förhoppningsvis ha en hel del gemensamt och mycket att prata om). Genialskt! För ensam kommer jag nog känna mig i vinter eftersom 2 av mina bästa vänner är utflugna ur landet och de resterande är alltid upptagna med sitt. Jag återkommer med en bild på min nya vän om jag någonsin behöver bygga en. Promise! 😉 (Men håll tummarna att det inte kommer behövas!)

Nu är just detta ett ganska självklart tillfälle då en hög med kläder får formen av en människa, men visst har det hänt de flesta att några föremål fått en väldigt mänsklig form i dovt ljus och därefter fått hjärtat att hoppa till lite. Har jag inte rätt?

IMG_6480

  • Henkeboy

    Sounds like an excellent plan!
    //V. Frankenstein