Sverigeresa – Hämta visum på ambassaden

Posted by on 1 juni, 2017

Alltså jag vet inte vart jag ska börja. Men det är väl bäst att börja med att berätta att jag varit reste till Sverige natten till tisdag tillsammans med Mosse och Hanna. Vi skulle hem för att hämta våra visum som äntligen blivit godkända. Jag hade även önskat att få flygbiljetter så att jag hade så mycket tid i Sverige som möjligt, för att hinna hem till mamma och pappa i Nynäshamn.
Vi lämnade hotellet klockan 1 på natten för att ta oss till Antalyas flygplats. Därefter följde mellanlandning, mycket dötid och extrem trötthet. Man tänker alltid att man kan sova ordentligt på flyget, men hur ofta lyckas man med en sådan sak? Typ aldrig.
I väntan på flyg nr två låg vi faktiskt och sov på golvet med fötterna på väskorna för att ingen skulle sno våra saker.
Ca 3 timmar lyckades jag ändå knåpa ihop under vår 9 timmar långa resa.

Väl hemma i Sverige lyckades vi pricka en regndag. Typiskt! Men jag var glad ändå. Jag har längtat hit ända sedan jag fick veta att vi skulle åka hem.
Tillbringade 4 timmar i Stockholm och hann träffa min bästaste vän Fredrika en stund när jag väntade på bussen till nynäs. Det blev lite missförstånd dock när jag skulle hem, så ingen var där och väntade på mig när jag hoppade av bussen. Haha, jag kände mig lagom bortglömd när jag stod där i regnet och undrade vart mamma tagit vägen. Eftersom jag fryst mitt abonnemang blev detta ett ganska stort problem som ni kanske kan förstå… Efter ett tag traskade jag iväg till närmsta butik och lånade telefonen.
Allt löste sig, mamma kom tillslut, och vi åkte till Ica, där jag shoppade på mig tacokrydda, lakrits, knäckebröd, jordnötssmör och annat som inte går att hitta i Turkiet.
Kvällen hemma blev perfekt. Jag hann träffa de allra viktigaste i livet. Alltså hela familjen och Kusinen. <3 Åh vad jag önskar att morfar levt, så jag kunnat prata med honom om mina äventyr.

Detta var tisdagen. Då vi fortfarande hade det gött och trodde att livet var perfekt. Sedan kom onsdagen… Ambassad-dagen!

Vi satt och väntade på att bli uppropade… plötsligt hördes ”Hanna Olsson och Therese Löfstedt”. Att han bara ropade upp oss två var lite konstigt. Därefter bad han oss följa med honom in till hans dator. Där kom smällen. Ni har inget visum! Vad gör ni här? Är ni dumma i huvudet?… Han sa inte så, men det var så det kändes medan vi satt där och nickade med besvikelsen i halsgropen, samtidigt som han väldigt sakligt berättade för oss vad som gått fel.
När vi kom ut därifrån så brast det. Vi båda började gråta av chocken. Jag kände bara för att åka hem till Nynäs igen och stanna där för alltid.
Planet skulle gå klockan 3 och vi visste inte alls hur vi skulle bete oss nu. Mosse fick sitt visum och Hanna började ringa runt till huvudkontoret, till hotellet och till alla som har med den här processen att göra. Jag bara var där och visste inte vad jag skulle göra för att hjälpa till.
Vi tog iallafall en taxi till Arlanda i hopp om att ändå få åka tillbaka till Turkiet som bestämt. Det fick vi inte. ”Ni får stanna tills imorgon!” Så vi åt lunch med Mosse, och lämnade sedan Arlanda. Vi trodde att vi skulle tillbaka till ambassaden, men när vi kommit till centralen och hängde där i väntan på ett samtal om hur dagen skulle bli för oss, så bestämdes det att vi skulle åka tillbaka till Turkiet ändå. Hahah,” Vad gillar ni att göra när ni är i Stockholm?” ”Åka Arlanda express! xD”
Så klockan 18.15 lyfte vi med turkish airlines.
Satan vad turbulent det var denna flygresa, och folket på planet hade glömt förståndet i Sverige, för de fattade ingenting. Stackars flygvärdinnorna. De hade en jobbig dag på jobbet.
När det var luftgropar skulle ALLA barnfamiljer tydligen gå på toa samtidigt!!!! Haha!

Vi var tillbaka hemma klockan 03.30. Vilken dag! hua mig!

  • Henkeboy

    Så vad hade gått fel? Var ni för kriminella för Turkiet?

    • Therese Löfstedt

      Nej våra arbetsgivare hade varit för långsamma med att skicka vårat referensnummer till Ankara, så onlineansökan hade tagits bort. Så därför fanns inte våra visum kvar… typ.. vi har ju inte varit del av det där. Vi har bara gjort som vi blivit tillsagda. Det är så dumt att vi ska drabbas bara för att andra gör fel.

      • Henkeboy

        Such is life 🙂
        Men ni drabbas inte monetärt av allt extraresande eller så? Arbetsgivaren betalar resorna?

        Det kanske är denne killen som ordnar med era visumansökningar
        https://en.wikipedia.org/wiki/Acanthonus_armatus

        • Therese Löfstedt

          Ving betalar. Annars hade man inte pallat hålla på. 😛