premiärvecka

Hello bloggen!

Premiärveckan lider mot sitt slut och igår hade vi vår första lediga dag. Den spenderades i en galleria, och i sängen. Det är inte förrän man är ledig man inser hur länge sedan det var man faktiskt var ledig sist. Vi har jobbat varje dag sedan vi kom hit. Alltså i 2 veckor. Och den senaste veckan har varit lite extra stressig pga. lite olika anledningar.

Vi har haft hjälp av en tjej som var här förra året. Hon har gett oss tips på hur de löste saker och lite saker att tänka på under säsong. Det var jättebra att få hjälp, men man undrar ju hur vi löst det om vi fått fnula ut hur allt skulle gå till på egen hand.

Idag regnar det här i Side. Stackars gäster! Men de har ju fått sina resor till väldigt billiga priser, så de kanske är nöjda ändå. Tips till er som vill få lyx till billigt pris. ÅK HIT! Detta sunwing är lyxigare än det på Mallorca tycker jag, och detta får man till en tredjedel av priset. VÄRT! Kom kom! 😀

Categories: Showartist Turkiet | 1 Comment

Det kunde varit jag

Det var som att mitt undermedvetna visste vad som skulle hända i Stockholm, på Drottninggatan idag. Med tanke på mitt förra inlägg.

Den plats där jag var i tisdags och stod och pratade med några vänner jag stött på inne på Åhléns. Precis i den där dörröppningen. DÄR HÄNDE DET!

Och så ofta jag faktiskt är där vanligtvis… Hade jag inte varit i Turkiet nu så hade jag säkert varit där. Jag åker alltid dit när jag inte vet vad jag ska hitta på. Gärna innan folk slutar jobbet.. sådär vid 14-15 tiden.

Så just nu var det kanske ”oroliga Turkiet” som räddade mig. Vem vet!

Categories: Showartist Turkiet | 1 Comment

Tankar om rädsla

HEJ!

Vi behövde åka på en blixtvisit till stockholm i måndags, så jag blev lite frånvarande från bloggen.
Vi fick veta samma dag att vi skulle åka. Så det var snabba bud.
Jag har börjat bli så himla flygrädd av någon anledning. Tidigare har jag gillat att flyga och tyckte det varit roligt att starta och landa, men nu har jag börjat noja. Speciellt på långa flygningar. Då har planet 5 timmar på sig att gå sönder och krascha, och jag har ingenstans att ta vägen. Dock är jag bra på att lugna mig själv genom tankekraft. Jag har börjat titta på flygpersonalen. Jag tänker att de flyger varje dag och lever fortfarande. De ser alltid så lugna och fridfulla ut. Då försvinner paniken som börjat växa fram. Jag tror man skulle märka på personalen om något var fel.
Jag tror jag har börjat tänka så mycket på detta pga att jag slutat tro att ”det där händer någon annan, inte mig”. Nu tänker jag istället ”Den där ‘någon annan’ kan lika väl vara jag”. Fattar ni. Så då skiter mina tankar i statistiken, och glömmer hur liten risken är. 1% är 1%!!!

Jag har aldrig någonsin tidigare varit rädd för att gå själv, eller varit rädd för någon full person på tåget som velat prata med mig. På senare tid har jag börjat bry mig. Jag vet inte om det är bra eller dåligt att jag ändrat tankesätt och blivit mer försiktig. Jag kan i alla fall säga att det är jobbigare att oroa sig för saker som förmodligen inte kommer hända. Men det är som Hanna sa: ”Det kommer vara värt ett helt liv av att oroa sig i onödan, om det gör att man undviker ETT tillfälle då det går fel.”
Och hon har en poäng!

Random bild

Categories: Showartist Turkiet | 1 Comment

Första April-trams

Hello!

Jag är helt slut just nu. Denna dag har ätit upp min energi totalt. Vi har sjungit en del på scenen nu. Under gårdagen testade vi lite spontant att köra ”Spooky night” orepeterad och vimsig, med kläder. Hanna hoppade runt och fotade medan jag stod där uppe på scenen och glömde bort mina små steg. Haha!


Vi lyckades också få till ett aprilskämt mot killarna.
Vi lurade dem att vi behövde få tag på bilder på allas föräldrar för att få visum (Vilket inte är ett helt omöjligt krav från ambassaden som kräver mycket!). Det följde härefter en diskussion om hur störigt det var att de krävde nya saker från oss hela tiden, och om bilden behövde vara en viss storlek eller ej.
Då Christoffers pappa inte har internet undrade han förstås hur det skulle gå till.
Då kom vi med förslaget att Christoffer skulle kunna rita av sin pappa. ”Jag mailar ‘ansvarig för visum’ och frågar om det är ok att ni ritar av era föräldrar”…….  Lite senare: ”Vi har fått OK om att rita av”… Det var väl någonstans här som de förstod att de blivit lurade. DUMSILLAR!! haha!

I all fniss-stämning som Hanna och jag kände under luret förvandlades jag till Clown. Allt är lite oklart, men det var roligt i alla fall.




Categories: Showartist Turkiet | 3 Comments

Backstagefix

Hejhej!

Nu sitter jag och Hanna här i showbaren och tittar på när vår ljudteckniker Christian fixar med ljusen på scenen. Vi har inget internet på rummen, så vi måste gå bort hit för att surfa.

Idag har vi fått tunga nyheter. Vi måste göra om vår visumansökan IGEN!!! Vi har alltså redan fått avslag en gång. Nu har det hänt igen, och ingen vet egentligen vad vi gjort för fel. Det är alltså bara att packa väskan och åka tillbaka till sverige igen. Men inte för gott. Vi måste bara göra om allt från början…. Jättesurt nu när vi kommit hit redan, men vi ropade väl ”hej” lite för tidigt.

Annars har det varit en väldigt effektiv dag. Vi har repat igenom hela rocksowen och hunnit packa upp alla kostymer som anlände idag. Det är tydligen första gången kostymerna kommit igenom den turkiska tullen i tid till premiär. Alla andra år har artisterna fått ha show utan rätt kläder i början.


På tal om ingenting så har jag upptäckt till min FASA att det finns jättemycket grodor här!!!!!! Jag är LIVRÄDD!!!! Jag är inte rädd för mycket, men grodor som överstiger storleken av en silvrig 5-krona, det får mig att rysa av skräck. Dessa låter så himla högt att jag trott i flera dagar att det varit ankor,eller kanske till och med får som bräkt i buskarna. Men icke!
Igårkväll drack vi te med han som sitter och har koll på övervakningskamerorna. Då var det två grodor som satt och tryckte bara några meter bort. Jag hade full koll på dem hela tiden… trodde jag! För plötsligt kände jag något krypa på min axel…. haha nej jag skoja bara. Men jag föreställde mig alla knasiga scenarion som skulle kunna uppstå (nej det skulle de inte kunna xD grodor klättrar inte upp på axlar!).

Dags att sova en stund. Ha det så bra! Godnatt 🙂

Categories: Showartist Turkiet | 1 Comment

Framme i Turkiet

Hej vänner!

Nu är vi äntligen framme här i Side. Det var en jobbig resa, men även den bästa någonsin. Det som var jobbigt var att mellanlanda i Istanbul. Vi hade knappt en timme på oss att hinna till nästa flyg som skulle ta oss till Antalya. En timme är mycket tid.. men alldeles för lite på en såpass förvirrande flygplats. Så det slutade med att vi fick springa jättelångt (om du frågar mig) för att preciiiiis hinna med planet. I Istanbul har de så himla många säkerhetskontroller, så därför är det inte bara att gå från A till B. Man måste KÖA!!!!! Jag skulle fotat kön. Den var sjuk!
Det som var det bästa med resan var flygbolaget. Alltså jag säger bara Turkish Airlines <3 I LOVE YOU! Riktigt bra! Stolarna var helt rätt sköna, man fick god mat på både 3-timmars och 2-timmarsflygen, det fanns gratis film och jättemånga filmer att välja på, hörlurar ingick, gratis dricka. Ja ni hör ju! Det var gött på planet. Man fick kudde och filt också om man bad om det. Dröm!
Jag tittade på ”Tarzan” (med Skarsgård) och ”Pets”. Båda var bra! Det tog ett tag för mig att lämna Tarzan i tankarna. Det var så himla coolt med alla djuren som de fått till så bra.

Idag har vi utforskat området och repat barnshower. Imorgon kommer äntligen de sista delarna till ljud och ljus. Då kan vi börja prova Scenen. 😀 *
ÅH VAD KUL DET SKA BLI!!! Längtar tills vi får sjunga i mikrofon igen. Det är så larvigt roligt.

Nä nu ska jag sluta babbla. Jag återkommer! 🙂

Categories: Showartist Turkiet | 2 Comments

Strul, strul, strul! Men nu verkar det vara dags att resa

HEJ! Nu verkar det vara dags att fara iväg.

Det har varit så himla mycket strul med visum och hela faderullan. Det har varit en hel det olika bud om när vi ska ge oss av till Turkiet och börja vår resa.
Först skulle vi åkt i lördags, men sedan skulle vi repa tillsammans i Stockholm istället. Då sades det Söndag, sedan måndag, sedan onsdag. Så jag har gått här hemma och väntat på mina team-medlemmar som aldrig kommer.
Under gårdagen fick vi meddelat att vi struntar i Stockholm och åker direkt till Turkiet istället. Alltså, man blir ju förvirrad. x) Så nu verkar det som att vi ska åka imorgon… om vi får tag på Hanna. Antingen sover hon, eller så är det den usla mottagningen i Norrland som spelar oss ett spratt.
Jag fick iallafall inse att jag inte hade tid att blogga under showskolan. Jag fick skuldkänslor då jag gjorde något annat än att repa när jag hade tid över. Därför fick Feeka läggas på hyllan ett tag. Men ni är ju vana vid det här laget.  Eller hur? 😉

Men väl i Turkiet ska jag ta med systemkameran vart jag än går. Jag ska dokumentera mycket mer! Jag hoppas också att jag ska kunna avdramatisera Turkiet för många. Alla jag pratat med säger åt mig att stanna hemma. Som om jag har något val nu x) nix!

 

Härligt med vår också! Igår fyllde min mamma år, så då satt vi på baksidan av stallet och åt tårta som jag bakat. Detta är en bild från förra året, men känslan i den är rätt. 🙂 <3

Categories: Showartist Turkiet | 1 Comment

Rockshow, check. foosballvinst, check

Hallå där!

Nu är första showveckan avklarad. Under gårdagen hade vi något som kallas ”scenrulle”. Detta innebar att jag och mitt team fick gå in och visa upp hela rockshowen för coacherna. Som om det vore en riktig föreställning. Därefter fick vi feedback på allt vi gjort och vi fick jättefina ord från alla. Så himla skönt att äntligen få lite individuell feedback.
Jag fick beröm för att jag hade bra utstrålning (Vi alla 4 fick höra det), att vi hade så mycket bra energi redan från början, att jag var en av de första att klara av att dansa och sjunga hela ”rock around the clock” (Det är sjukt svårt att hinna andas i den låten), att jag och Hanna dansar så himla lika och att jag lyckats lägga på så många rockiga effekter på min version av ”welcome to the jungle”. Den låten var min största rädsla när vi fick manuset till rockshowen. Nu är den min favorit! ^^

Det är så himla coolt hur mycket man kan lära sig på bara en vecka. Jag älskar att vara här <3

Igår kväll hade vi även något som kallas ”Jam session”. Detta är ett tillfälle att få visa upp för varandra och för våra ”långisar” som bor här på hotellet. Det är skandinaviska pensionärer som bor här på vintern. 🙂
Det som är spännande med jamsession är att man inte får veta vilken del av showen man ska få visa upp. Alla har ju sina favoriter och tvärtom. Men vi fick öppna hela kalaset! Skönt att få börja, så man slipper sitta och vara nervös. Det gick bra och det var superkul! Man ville bara fortsätta.

Det hände mycket igår märker jag nu, för efter detta så var det shownight. Då får vi nya se på nästa veckas show, som visas av några som jobbat tidigare. Så nu är det ABBA-dags!

Och efter det var det lite fest 🙂 Vi gick till en bar när klockan slog 12. Jag som ogillar barer var väl lite lagom missnöjd, men som tur var så hade jag Christoffer som ville spela foosball med mig. Vi spelade mot ett par asfulla tyskar. Vi vann! 😉

Därefter skrattade vi oss hem till Hanna och åt skorpor, popcorn, nötter och orange äcklig jelly.  Jag somnade inte förrän klockan 4 på morgonen. Men ändå så vaknade jag vid 9 och var pigg. Dock somnade jag efter frukost med abba-stämmorna i öronen. Min roomie Amanda tog en bild på mig när jag låg där som en tröttmössa.

Här är en bild på några av mina kollegor. De är så jäkla grymma!! <3

Det här är livet hörrni!

Categories: Showartist Turkiet | 4 Comments

I’m so glad we made it

… sjunger jag just nu, samtidigt som jag är glad att vi klarat av första veckan här på show school. Den har inte varit så farligt tuff som jag trodde. Jag trodde alls skulle vara så himla mycket läskigare än det var. Men detta har jag redan pratat om.

Idag har varit vår första lediga dag sedan vi kom hit. Och det har varit så skönt att bara få ta dagen i sitt eget tempo. Dock får man plats med sina egna tankar en dag som denna, och då börjar i alla fall jag tänka på alla hemma och på vänner och så. Men jag tror att jag kommer lära känna några stycken här snart så det inte känns så ensamt. Det känns absolut inte ensamt här egentligen, för alla är jättesnälla och mysiga, men det är ju ingen jag känt ordentligt sedan tidigare, och alla vet ju hur mycket energi det krävs för att lära känna människor. Om inte, så säger jag bara grattis. Det tar ett tag för mig att komma nära folk… Eller så är det tvärt om. Det tar ett tag för folk att komma riktigt nära mig. (Jag har duschat varje dag denna vecka, så det ska inte bero på det). Det har något med mitt stjärntecken att göra läste jag idag. Skorpionen 1993 (18 november) är tydligen svåra att ta sig in på djupet hos. Dock är det väldigt mycket som inte stämmer om mig på den där stjärntecken-sidan. Jag kanske är född på fel dag.

Men vad har hänt idag då? Inte mycket. Jag åt frukost, somnade om, vaknade vid lunch, åt lunch, pratade med min Viking, övade på stämmorna vi fick igår själv, sedan med några andra, åt middag och flamsade vid middagsbordet. Nu efter middagen har jag lyxat till det med en chokladbit (läs fyra) och några avsnitt ”modern family”. Bra serie förresten. Den är sådär lagom rolig och skön att vila ögonen på. Min favoritkaraktär är absolut Phil. Han är sådär awkward som jag älskar. Kanske för att jag själv är lite så. Lite underlig och tafatt. Men ändå påhittig och rolig. ^^

Nä, nog talat om mig själv. Här kommer en riktigt dålig och smått neon-färgad bild på mitt team. SOM ni längtat, eller hur? 😉 haha!

Categories: Showartist Turkiet | 3 Comments

våga våga våga!

Hejsan där hemma!

Nu har vi äntligen fått börja göra saker vi tycker är kul. Sjunga, dansa och agera! De två första dagarna var bara ”get to know each other” och information om företaget, så nu fick vi äntligen börja med det vi faktiskt ska göra hela sommaren.
Jag vågade mig upp som frivillig på scen. Det är nog första gången. Jag känner mig alltid så jante i en stor grupp då någon frågar ”Vem vill köra denna scen” och tanken är att några få personer ska räcka upp handen och säga ”Jag”. Då ”jag:et” egentligen betyder ”jag känner att jag är bra nog för att visa alla andra”. Det är så jag tänkt tidigare iallafall. Men idag kände jag bara för att kasta mig ut och räckte upp handen och sa ”Jag kan köra!”. Det är en stor händelse för lilla mig. Det låter kanske fånigt, men jag kan ändå tänka mig att ni förstår på ett eller annat sätt.

Efter middagen så gick mitt team och repade tillsammans en stund till. Dock är hjärnan lite mosig såhär på kvällskvisten (Eller Quellsquisten som jag skulle sagt till Quantonio((Antonio))(((Victor))))Många namn, parenteser och internskämt plötsligt… ska jag behöva förklara detta… Nä.. Bortse från detta om du inte är Victor helt enkelt)
Vi lyckades flamsa oss igenom manus, dans och sång på ett ganska bra sätt ändå. Mitt team är det gulligaste! 🙂 Vi har fått flera kommentarer på att vi har perfekt längd i vårat team. Jag och hanna är typ lika långa(Korta?), och David och Christoffer är lika långa. Men de är ett huvud längre än oss, så det blir snyggt sedan när vi har klackar, för då är vi fortfarande kortare. Det blir snyggt estetiskt sägs det.

Dock har ingen bild tagits idag heller. Jag ska bättra mig imorgon. Vågar inte lova, men ska försöka. Följ mig annars på snapchat. @feekacookie
Jag är inte så aktiv där heller, men något om dagen kommer ut på stories.

Categories: Showartist Turkiet | 1 Comment